Kända Gyllenstiernor

Kristina Nilsdotter Gyllenstierna
Johan Göransson Gyllenstierna

Kristina Nilsdotter Gyllenstierna (1494-1559)

Kristina Nilsdotter Gyllenstierna

Kristina Gyllenstierna, född 1494, dotter till Nils Gyllenstierna (1457-1495) och Sigrid Banér (1454-1527), är en av den svenska historiens mest berömda kvinnor. Gift vid arton års ålder med regenten Sten Sture dy (1492-1520) med vilken hon fick sex barn. Hon blev efter hans död tillförordnad regent och ledare av den svenska frigörelsekampen mot Danmark och ledde försvaret av Stockholm mot Kristian II. Avled 1559 på Hörningsholm och ligger begravd i Trosa (gravkoret brann ner 1773). Står idag staty på Stockholm slotts borggård.

Efter Sten Sture den yngres död i februari 1520 organiserade Kristina Gyllenstierna Sveriges försvar och ledde försvaret av Stockholms stad mot Kristian av Danmarks trupper. Svenskarna besegrades dock och Kristina kapitulerade i september 1520 efter löften om amnesti av kungen. I förhandlingarna med Kristian gavs Kristina dessutom ekonomiska garantier. Hon skulle få behålla Tavastehus slott och län, Kuhmo gård i Finland, Hörningsholm i Sörmanland samt Eksjö i Småland.

Trots löften om amnesti ställdes Kristina Gyllenstierna samt flertalet av Sten Stures anhängare inför rätta i den kätteriprocess som föregick Stockholms blodbad. Kristian II lär ha kallat till sig Kristina och gett henne tre alternativ: att bli bränd, att bli dränkt eller att bli levande begravd.

Hon klarade sig dock med fängelse efter att ha lovat att böta med sina gods samt att se till att hennes son kom hem från sin uppehållsort Danzig. Ett flertal av Kristinas nära släktingar och anförvanter avrättades under blodbadet, bland annat hennes två bröder Erik och Eskil. Dessutom hämtades kvarlevorna efter hennes make och hennes yngsta barn (som troligen avlidit under sommaren 1520) från begravningsplatsen och brändes på bål.

Kristina hölls fängslad på Stockholms slott fram till 1521 och senare i det Blå Tornet i Köpenhamn. Efter hennes frigivning 1524 ryktades det att hon var villig att äkta Søren Norby mot att han hjälpte henne och hennes barn till makten, vilket hon dock förnekade. År 1527 gifte hon sig med Johan Turesson (Tre Rosor) vilken var kusin till hennes halvsysters son, kung Gustav Wasa.

Johan Göransson Gyllenstierna (1635-1680)

Johan Göransson Gyllenstierna

Johan Gyllenstierna, född 1635 på gården Älvsjö i Brännkyrka socken vid Stockholm, son till amiral Göran Göransson Gyllenstierna d.ä. och bror till Göran Göransson Gyllenstierna. Ogift. Johan var riksråd och Karl XI:s gunstling vilket gjorde honom till en av Sveriges mäktigaste män vid sin död 1680

Johan Gyllenstierna utnämndes till kansliråd av Karl X Gustav 1660. Under 1664 års riskdag framträdde han som huvudman för den yngre och lägre adeln i dess strid mot de äldre grevliga och friherrliga ätterna vilkas rättigheter han ville inskränka, trots att han själv var högättad. Samma år förde han även fram krav på att delar av adelns gods skulle återföras till kronan.

År 1668 blev Johan Gyllenstierna utsedd till riksråd och 1674 upphöjdes han tillsammans med sin bror Göran till greve, en titel som han dock inte begagnade sig av. Under det skånska fälttåget lyckades Gyllenstierna vinna Karl XI:s förtroende så till den grad att han slutligen blev kungens närmaste man. Detta gjorde han genom flera vinnande beslut, dels genom att påskynda tåget inåt Halland som kröntes med segern i slaget vid Halmstad, dels genom att med stor skyndsamhet samla hären med vilken konungen vann den avgörande segern i slaget vid Lund och återtog Skåne och slutligen genom att i spetsen för en hop smålandsbönder återta Blekinge från danskarna.

I Skåne försökte Johan Gyllenstierna genom det så kallade edkrävartåget 1677 förmå bönderna att förhålla sig lojala mot den svenska kronan. Han lade också ned mycket möda på landskapets försvenskning. Gyllenstierna fick av kungen i uppdrag att finna en lämplig plats för en ny örlogshamn och hans val föll på Trossön (nuvarande Karlskrona) i Blekinge.

Johan fick också i hedersuppdrag att föra hem den kungliga bruden, Ulrika Eleonora, och övervara kungens bröllop som firades i tysthet på Skottorp i Halland 1680. Kort därefter dog han nere i Skåne i juni samma år. Johan var till det yttre en mycket stor och kraftig man och det sades att han kunde räta ut en hästsko med blotta händerna, krama ihop en silverbägare samt linda en spik runt fingret.